29 januari 2014

Jag ser ljuset

Dags att kliva upp i strålkanonen. På med masken, och sedan in i röret. En väldigt otrevlig känsla. Ansiktet spänns fast i britsen. Sen ligger man där helt hjälplös.

Nätmask med litet hål under näsan

Jag har aldrig vart klaustrofobisk men det här utmanande mina gränser. Så visst var jag nervös när jag gick ner i strålningskällaren. Men jag var rätt tungt drogad, så det var en lustig känsla. Sista dagarna är som jag gått utanför min egna kropp.

Väl inne i kanonen görs alla inställningar. Sen slås kanonen på, och allt blir vitt, och jag menar helt vitt. Detta upprepas två gånger.

Känslan efter strålningen är samma trötthet men aningens mindre apatisk. Så fortsätter det i den här riktningen är jag positiv! So keep it up!

Strålningsomgången jag ordinerats består av fem tillfällen. Två avklarade, tre to go!

7 kommentarer:

  1. Håller alla tummar, fingrar och tår jag kan! Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Tummar hålles här också. Kramar från oss. Kämpa på och låt de trasiga cellerna fara och flyga!

    SvaraRadera
  3. Jag hjälper er gärna med att översätta läkarjournaler, stöd vid läkarbesök, smärthanteringstips, komma med middag, leka med era barn eller bara någon att snacka med. Any time!

    SvaraRadera
  4. Hur lång tid tar strålningen per gång?
    Hajjar den klaustrofobiska känslan...
    Vi finns!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske fem min med alla inställningar. Själva strålningen 2 x 30 sek!

      Radera
  5. Kämpa på brorsan snart sitter du på cykelsadlen och har löparskorna på dig och redo för träningsrundorna. Det fixar du Lill-brorsan.

    SvaraRadera
  6. Bästa Andes. Du är en sån kämpe och du bidrar med en sån fight känsla som jag får av dig i min träning och vardags liv. Igår när jag kom hem så står du och skottar snö med glada ögon och ett stort leende. (kanske lite hjälp av mårfin men glada ögonen och leendet är ditt äkta) Bara din berättelse om vad du går igenom får mig att bli sängliggande. Du är en hjälte och kombon av din vilja tillsammans med din fina familj är nog det som får dig att resa dig upp efter varje fight på sjukan. Jag antar att axa fjäll kanske känns långt bort nu, men om, och ifall du vill och behöver så följer jag med dig dit som din sherpas i de svenska fjällen. Du är grym!

    SvaraRadera