29 januari 2014

Jag ser ljuset

Dags att kliva upp i strålkanonen. På med masken, och sedan in i röret. En väldigt otrevlig känsla. Ansiktet spänns fast i britsen. Sen ligger man där helt hjälplös.

Nätmask med litet hål under näsan

Jag har aldrig vart klaustrofobisk men det här utmanande mina gränser. Så visst var jag nervös när jag gick ner i strålningskällaren. Men jag var rätt tungt drogad, så det var en lustig känsla. Sista dagarna är som jag gått utanför min egna kropp.

Väl inne i kanonen görs alla inställningar. Sen slås kanonen på, och allt blir vitt, och jag menar helt vitt. Detta upprepas två gånger.

Känslan efter strålningen är samma trötthet men aningens mindre apatisk. Så fortsätter det i den här riktningen är jag positiv! So keep it up!

Strålningsomgången jag ordinerats består av fem tillfällen. Två avklarade, tre to go!

25 januari 2014

Upp till bevis om det är nån stake i mig!

En riktigt tuff vecka avklarad. Har försökt lägga upp en strategi, för att hänga med in i framtiden!
Så nu är det hard core anti cancer mat, stenhårda 30 min promenader!
Det som händer nu är att hjärnan ska få sig kyss av kobolten, En lätt omstart crtl+alt+del. Sen ska skiten bort.
Just nu går mitt i slow motion, Det är det som känns jobbigaste just nu, att inte ha nån extra energi. Men i vecka. ska jag ut och  göra ett sök Ska försöka börja svara i telefon!

24 januari 2014

Lite mer fakta

Anders kände inte för att skriva idag, men vill ändå dela med sig av den information vi har, så han har lämnat över tangentbordet till mig.

Anders har multipla metastaser i hjärnan. Det försämrar prognosen avsevärt.

Multipla innebär att det är flera stycken vilket gör dem svåra att skära bort oavsett om man använder skalpell (vanlig operation) eller strålkniv (riktad strålning). Planen är därför att bestråla hela hjärnan.

Behandlingen syftar i första hand till att bromsa förloppet. Det finns inga garantier för att strålningen slår ut alla befintliga metastaser, men vi hoppas förstås. Om inte annat hoppas man att det bromsar tillväxten.

En nackdel med att stråla hela hjärnan är att vävnaderna bara tål en viss mängd strålning. Har man väl gjort det kan man inte göra det igen. En fördel är att det påverkar även eventuella mikrotumörer som inte syns på röntgen.

Både jag och Anders inser att många av er får beskedet på det här sättet. Det beklagar vi, men som läget är nu är det ingen av oss som har energi att ta kontakt och berätta. Hoppas på förståelse för det, och för att vi kanske inte alltid svarar när ni hör av er till oss. Ni ska dock veta att all omtanke ni visar värmer. Tack!

/Helena

16 januari 2014

Önskningar

Läget med mig är inte så dåligt som kanske en del av er tror. Det var t.om min idé att åka in till sjukan. Detta för att få någon klarhet varför inte smärtan avtar. Sen har inte ungarna gjort sig förtjänt av allt skäll.
Nu ligger jag väntar på ronden, så får vi se i fall dom har jagat fatt på röntgenplåtarna.
Stortjejen hade jobbat med bokstaven Ö i skolan, då hade dom pratat om önskningar. Hennes önskning var att: Pappa ska bli FRISK! Och det är ju nåt som jag ska bli!!!
Här är målbilden

15 januari 2014

Statusuppdatering

Har återigen checkat in på Hotell SöS, med helpension. Kommer troligen bli en vistelse på ett par dagar. Den här gången fick jag ett enkelrum med toalett i korridoren. Personalen håller koll på vad jag äter, så jag inte ska förlora formen helt. Plus att de experimenterar med olika former av smärtlindring. Morfinet funkar bäst hittills.

13 januari 2014

Tillbaka på "jobbet"

Då var det slut på ledigheten! Nu är jag åter i sjukvårdens klor. Idag drog det igång med röntgen, skulle kört två en magnetkamera och en datortomografi. Började dagen med en rejäl fasta. Så dagens frukost bestod av en dos morfin för att klara att ligga still en timme medan dom röntgar. Sen bar det iväg mot sjukan i snigelfart 1,5 mil på nästan två timmar. Det var lite läskigt för nu hade morfinet kickat in. Ville bara ställa bilen och sova.
Väl framme så frågade de i repan vad jag gjorde där så tidigt. Då hade de strukit magnetkameran så fastan var helt i onödan. Dom fixade till en tidigare tid för datortomografin. Dags att dra i sig en liter kontrastvätska. In i röntgen, en snabbis på 15 min. Sen var det bara att lämna tillbaka kontrasten, med en kaskadkräkning. Normalt får man vänta tills den tagit sig igenom hela systemet, men idag tog den en genväg ut.
Så nu är det bara att vänta en vecka på domen.

12 januari 2014

En första ljusning


Igår kom äntligen den dagen jag väntat på, den där känslan av vad  bra jag har det. Det började med att jag åkte och köpte en massagedyna. Väl inpluggad var det dags att provåka...aj, aj, aj! Det känns som om jag har en inbyggd puckelpist-bana i ryggen! Resultatet av tre cykler tortyr; jag kunde ligga på rygg i mer än fem minuter utan större smärta!Vilket jag inte kunnat göra den sista månaden. Nästa goa grej, iväg och käka middag med ett par polare. En riktigt bra thaimiddag på wann thai, galet bra smaker och mycket grönsaker!!! Detta följdes upp med besök på dansens hus för att beskåda cirkus cirkör en inte fullt så munter föreställning. Fast imponerande akrobater.
Så om ett par dagar kommer jag bli mig själv igen!!!
Tortyrstolen!

7 januari 2014

Samla energi

Efter att ha varit nerbäddad i tre dagar, är det dags att se till den här sidan och ge er lite uppdateringar. Värken i axeln sitter kvar känns som nackspärr de lux. Det som har tillkommit är en känsla av en monster-influensa. Vilket har förstört min aptit, vilket har medfört en liten viktnedgång på 6 kg. Inte så bra för mig! Pratade med min läkare om det, han sa att det var vanliga biverkningar av strålningen. Så ordinationen var morfin mot smärtan, och vänta på styrkan kommer tillbaks  
THE STRONGEST WILL SURVIVE

3 januari 2014

Rutiner

Då var det nytt år, med nya chanser och nya utmaningar! Sen var det här med rutiner, jag tror att vi alla mår bra av rutiner. Så nu är det dags att planera upp året, med fokus på fjällmaran så klart!
Jag brukar sätta upp ett mål,så att jag har något att sikta på, något som motiverar mig när träningsmoralen är låg! Så även i år, målet är att klara maran på fem timmar. Ett för mig ett högt satt mål, men det är så jag funkar, jag måste känna pressen på mig. I vanliga fall brukar jag inte tvivla på min målsättning, men den här gången känner jag en viss skepsis. Detta beror på det långa träningsuppehåll jag tvingats till. Jag hade hoppats på att vara igång nu efter strålningen, men tyvärr släpper inte smärtan eller tröttheten.
Men nu är det dags att sluta gnälla och börja röra på fläsket. Så dagens pass kommer bestå av gång in till Kungsholmen, det är den nivån jag ligger på just nu.